Flickan Fredrik

Nu är det ett halvår sen vi var på Peace&Love.
Nu är det ett halvår kvar till nästa Peace&Love.
Lite töntigt att jag håller koll på det kanske, men det var så sjukt underbart och härligt och jag längtar så till nästa att det skiter jag i :)

Ikväll ser det ut att bli filmkväll at my place.
Och så ska ja va fylletaxi åt föräldrar som ska på 50-årsfest.
En grym helkväll, helt enkelt :)

Vilken bra dag det blev!
Ja, alltså julövningen var ju lite jobbig, men de ansträngde sig verkligen och tog i så det värmde mitt hjärta :)
Jullunchen var god, men fick stressas ner.
Vi hade kul i ishallen och jag fick titeln Ismästare, hehe.

Ännu mer värme i mitt hjärta när klassens bråkjänta kom fram till mig och sa:
"Det har vart så kul att ha dig i klassen. Men du är precis som mig; när du blir arg blir du verkligen arg!"
Haha!
Jag bara log och höll med henne :)

Vid lunchen påminde jag en kille i klassen att han skulle tvätta händerna varpå en annan elev frågar:
"Har ni vikarie?"
"Va, nä?"
"Har ni inte henne?"  Pekar på mig
"Jaha, nej hon är typ inte vikarie. Hon är nästan fröken."
Åååh, de vet verkligen hur man får en stackars underbetald vikarie att smälta :)

Något mer bra som först inte kändes så bra men som blev toppen som hänt idag (grym påa, I know) var att precis när jag kommit hem ringde mamma och bad mig komma och möta henne vid Vinden.

För er intorkade fossiler som inte vet vad Vinden är:
Vinden är Sveriges i särklass bästa second-hand-butik.
Och alla pengar går till välgörenhet.

Jag blev alldles matt och ville inte först, men sen blev de så ändå.
Och vad kul vi hade :P
Man hittar alltid så balla grejer där!
Det dumma var bara att ingen av oss hade pengar med...
Så vi fick lägga undan ett par saker vi var rädda skulle försvinna annars och åka hem.
Vi åt lite, väntade på pappa och åkte sen tillbaka. Med pengar.
Då hittade vi ännu mer kuliga saker och resultatet blev:
- En skjorta till mig
- Ett par byxor till mor
- En tröja till mig
- En äggdelarmackapär
- En asfin slipad spegel
- En lökhackarmackapär
- Ett soffbord
- Ett par nice vinglas till mig
- En liten bänk till mamma
- En väska till mig
- En necessär till mig
Och sist men INTE minst:
- En micro/ugn till mig! :D




Är den inte underbar??
Jag vet inte riktigt hur den funkar, för det finns en insturtionsbok, men den är bara på kinesiska.
Men jag tycker att bilderna och siffrorna på framsidan förklarar det mesta :)
Mamma och jag ska testa den sen med lite svamp-mackor.
Hihi.

Dessutom har jag köpt ett par skor idag.
Ett par asfina skor.
Ni ska allt få se...

Nice, I know

Igår var jag ju som sagt på Porthälla för att titta på den årliga revyn.
Jag blev verkligen positivt överraskad!
Det var både mycket nostalgiskt och väldigt skönt att sitta i publiken denna gång.
Jag hade otroligt kul med revyerna, men det var väldigt mycket jobb.
Något som elakt nog irriterade mig var hur jävla fint de har fått det i aulan.
Dom jävlarna... JAG VILL OCKSÅ HA SÅ FINT!
Det var sjukt mycket utrymme bakom och på scen och hela aulan är grym nu.
Fan...

Anyway, något som var speciellt kul var att de lyckats få med lite mer grejer än bara musiknummer.
En kille dansade jättebra, två tjejer hade ett enhjulingsnummer och två ascoola grabbar jonglerade som tokar.
Något som dock var negativt var att inte bara var sketcherna lika tråkiga som alltid, de hade också missuppfattat hela grejen med dem - sketcher har man mellan nummer för att täcka tiden det tar att rigga mellan olika nummer - och detta resulterade i att föreställningen var 2 timmar lång.
Segt.
Här kommer lite bilder jag lyckades komma ihåg att ta.

Först träffade jag Humle ch Dumle för lite fika på Tintin



Flickorna var mucho duktiga :)



Balla grabbs





Det rubriken syftar är dagens glädjeämne.
När jag, trött som en vissen krokus, äntligen satt mig i bilen och var på väg hem, upptäckte jag halvvägs att det satt en lapp under ena vindrutetorkaren.
"Faaaaaan! Nu har ett barn pajjat en lykta och det blir massa krångel och kostnader..."
Jag trodde detta eftersom jag såg att det var ett barns handstil.
Jag stannade vid vägkanten, hoppade ur bilen och snappade åt mig lappen.
På lappen stog det:

"ifall du har en cykel cykla järna då eller gå"

Jag fick då, istället för ett väntat raseriutbrott, ett stort leende på läpparna, åkte hem och satte upp lappen på kylskåpet.
Det är troligen en klass som jobbar för miljön och satt sånna lappa på alla bilar.
Och de har ju så rätt...
Så här tänkte jag dela med mig av denna underbara lapp som var så många gånger bättre än en "förlåtattjagpajjadinbil"-lapp :)

Ojojoj... Det är väl det bästa jag kan säga om gårdagen.
Fan vilken upplevelse :)
Jag kan ju ärligt säga att jag aldrig partat på Sonias innan.
Jag kan också ärligt säga att jag aldrig haft så jävla kul på Sonias innan!
Låt mig börja från början...

Edvard var på julbord, men skulle dra rätt tidigt och skulle höra av sig när han va på gång.
Edvard är lite dålig på att höra av sig, så efter ett tag tog jag saken i egna händer och åkte dit.
Han hade sagt att det skulle va en hel del folk där jag kände, det var en överdrift, men Peter och Kasper var där så jag kände mig som hemma :)



Så här såg folk ut när jag kom.
De hade redan suttit där en timme och hade kommit lite längre på väg än jag :)



Efter en stund drog det riktiga partyt igång.
Det blev kyssa varandra passionerat tävling runt bordet.
Killarna fegade ur :P

Peters kväll kan ganska enkelt förklaras så här:

Detta är Peter precis när jag kom:



Detta är Peter när vi varit där ett par timmar:



Ser ni förvandlingen? Nästan magiskt...



Detta är Peters barndomsvän Jörgen.
Jörgen tyckte om att prata om olika sätt att tortera killar som var intresserade av hans lillasyster.
Peter försäkrade mig att detta var klassiskt alkoholbeteende för denne gosse, men jag kan ju inte hjälpa att jag undrar... :)




Givetvis var jag kvällens PIMP

Efter ett tag hade många dragit och vi bestämde oss för efterfest hos Fredrik som inte bodde så långt bort.



Vägen dit blev minst sagt spännande!

Det var eldshow:



Fredrik var mycket nöjd med detta.

Kasper fick också en trevlig avskedshälsning i form av en anmanna böghög med ackomanjemang av poesi från Robin. Det lät ungefär så här:
"Du skola icke gå. Då ska vi smätta tändstickor på dig. Och skola tändstickan missa, skola vi skjuta en ny tändsticka på dig. Osv..."



Robin var anledningen till festandet.
Grattis på födelsedagen!



Peter filmade en serie intressanta händelser.
Jag ska försöka få tag i den filmen och dela med mig.
Allt för er skull :)

Väl framme på "efterfesten" valde jag att inte ta några bilder. Jag var rädd att om jag lagt upp dem kunde människorna på bilderna riskera lagliga problem :)
Låt mig bara säga att vissa pojkar kanske inte ska vara med i hemvärnet...

Peter var vänlig nog att husera med sängplats, tacko tacko för det!
Var inte så sugen på att ringa mor min vid 4 och be henne hämta, även om hon sagt att jag fick...
Eftersom det gick glest med bussar när vi väl bäestämde oss för att det var sovdags fick vi promenera hemmåt.
Jörgen bor nära Peter, så vi slog följe.
Framme vid Jörgens bostad fick jag ett erbjudande man inte får varje dag!
Skulle jag kanske vilja följa med in en liten stund och hjälpa till att döda en ful kanin?
En fullis önskningar, en pojkes skruvade förkärlek för våld, eller bara en mycket ovanlig raggningsteknik?
You be the judge.

Om du nu sitter och funderar över vart Edvard egentligen tog vägen, ska jag ge dig svaret nu:
Han kom dit typ 1 timme efter mig, var där en liten stund, försvann för att möta upp någon och kom aldrig tillbaka.
Enligt ett sms idag somnade han i Allum, vaknade och åkte hem :D

Ja, som sagt var det en otroligt spännande kväll och jag kommer på nya saker hela tiden jag skulle vilja berätta om, men det skulle ta för lång tid och bli för jobbigt för er, så vi kan ta det nån annan gång.
En toppenkväll i alla fall och självklart tillhör Soniakvällar i fortsättningen de mest eftertraktade utekvällarna!

För att sammanfatta skildringen:

Jag skulle verkligen vilja ha sån där snygg, personlig design som alla andra har, men jag har totalt noll aning om hur man gör.
Om det är någon som får lust att förbarma sig över mig och hjälpa mig, säg bara till :)

Detta bara får inte hända.
Det går inte!
Vi fick ett besked igår som var mycket oroande.
Jag klarar inte det tillsammans med allt annat.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Hon vet inte vad hon ska göra.
Det tar minst två veckor innan vi vet något alls.
Inget annat känns viktigt.

Jag har inte kunnat gråta på nästan 5 månader.
Idag kan jag inte hålla det tillbaka.