Flickan Fredrik

Den filmen såg jag och Linan ikväll. Jävla läskig rulle, må jag säga. Fast på ett bra sätt.
Den var den typ av skräckfilm jag klarar att se. Den jobbigare men mer acceptabla typen, den som rör till det i huvudet på en, men inte satsar allt krut på att få dig att skrika.
Jag var riktigt duktig tycker jag. Jag blundade bara en gång. Det är faktiskt ett stort steg för mig :)

När filmen var slut åkte vi hem till mig, drack glögg, prata och kolla på Faddergalan. Som det ska vara helt enkelt.
Det är just detta jag saknar när Lina bor 3 år bort. Att kunna ses en kväll och bara vara. Det är underbart.
Det är härligt att känna någon just på det sättet.


Nu tänkte jag berätta om den där häftiga grejen min syster gjorde idag.
Det är nämligen så att för 10 år sedan bestämde hon, några tjejkompisar och några fritidslärare att de skulle träffas efter 10 år, sista lördagen innan första advent. De skulle mötas på Alingsås station och sedan gå och käka på resturangen Frid och Fröjd. Det var 3 lärare och 4 barn, tror jag.
Alla utom en kom!
Hanna som var den som inte kom, hade ändå en bra anledning. Hon bor ju i Australien.
Men hon ringde faktiskt till Emily imorse, gratulerade på födelsedagen och bad henne hälsa alla förlåt att hon inte kom.
De som var där måste i alla fall haft väldigt trevligt, för de träffades vid 18 och hon kom just hem.

En riktigt häftig grej tycker jag.
Lite som en tidsmaskin :)