Flickan Fredrik

Jag har sovit så dåligt det senaste. Vet inte vad det är.
Jag vaknar massa gånger under morgonen vilket resulterar i lätt sömn däremellan vilket resulterar i jävligt skumma drömmar.

Igår natt drömde jag till exempel att jag var på Peace&Love men fick splitter från en explosion i ögonen och mamma och pappa tvingade mig att åka hem. Jag blev svinförbannad och grät och tänkte att nu hade det värsta tänkbara hänt, ingen veterinärutbildning och Peace&Love förstört på en och samma vecka!

Imorse drömde jag en drös knepiga grejer.
Bland annat att jag hade en piercing på armbågen jag glömt bort. Jag tyckte mycket om den, faktiskt.
Sen fick jag också en tarmsköljning av en snygg kille - mycket förnedrande - eftersom jag blev sjuk på Budapestresan.

I lördags morse låg jag halvvaken och var genomsvett och ville flytta på mig för att bli kallare, men det kunde jag inte. Då skulle jag sprängas. Så jag fick ligga där och svettas i typ 20 min innan jag vaknade till tillräckligt för att inse att det nog inte var så stor fara trots allt.

Provet gick jättebra! :D
Fick precis på gränsen MVG och varför ska man ha mer än så egentligen?
Jag är helnöjd!

Hade ett hysteriskt härligt meddelande på telefonsvararen imorse också. Det var från allas våran favoritskotte - Stewart. Han va på konsert igår och det lär ha gått ganska vilt till...

Nu ska jag snart iväg till jobbet.

Jag är så sjukligt sugen på att åka snowboard...
Det var fan 2 år sen sist nu!
Det är stört länge sen!
Jag är ju i Tanzania över alla sportlov och sånt när alla andra åker (Buhu, stackars mig som ska på semester, jag vet. Men jag kan ju inte åka skidor där!) så då blir det inte av.

Anyway, nu kan jag ha hittat räddningen.
Nosade runt lite på nätet idag och har hittat ett jävligt lockande alternativ.
En långhelgsresa, tors-sön, i mars till Hemsedal.
Har aldrig varit där, men jag har hört en massa bra om det.
Det är billigt, enkelt och verkar toppen!

Nu är mitt enda problem att jag inte har någon att åka med...
Eller okay, jag har inte frågat någon än :)
Så jag tänkte göra det här!

Vill du åka med mig till Hemsedal för en fantastisk helg med snö och åkning?


För mer info: http://www.resdax.se/
Kolla efter "Rävweekend"

Mina drömmar börjar skrämma mig...

I natt drömde jag bland annat att Staffan var vakt på Palace, att man kom in gratis om man lyckades hålla 8 ballonger intakta mot en nål i 24 sekunder, att jag tappade min klänning (?) och fick spendera utekvällen i en handduk och att Mr Big (Sex&the City) körde mig i en stor sockervaddsmaskin.

Det börjar spåra ur totalt nu...

Jag har precis suttit i typ en halvtimme och bara surfat runt på SLU's (svenska lantbruksuniversitetet) hemsida och drömt mig bort...
Jag vill gå där så mycket att det gör ont i mig!
Jag vill bajsa på fysikkursen för jag tycker fysik är så tråkigt och jobbigt, men om den kursen ger mig Uppsala och SLU är det så värt det att jag skulle njuta av varje sekund.
Det känns som mitt kall i livet och jag längtar så efter att det ska börja.
Speciellt efter en dag med otroligt påfrestande barn som skrek så att jag fick huvudvärk och tappade all ork.
Åh, snälla. Låt de närmsta 6 månaderna flyga förbi. Ge mig mitt MVG i fysik b. Låt mig inte glömma att anmäla mig till SLU (som om det skulle hända :)), låt mig komma in. Är det verkligen för mycket begärt?
Kanske lite.

Jag har sån tur.
Jag har funderat en hel del det senaste på det där med framtiden.
Det är ett riktigt skrämmane begrepp för många, men inte för mig.
Okay, jag ska inte säga att jag känner mig hellugn över det, men jag har något som väldigt många andra, speciellt i min ålder, inte har. En dröm.
Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och jag har chansen att uppfylla det.
Så många människor mår dåligt över att de fastnar i bakvattnet av gymnasiet då de plötsligt måste välja, så till slut kanske de tar något de bara får en impuls att pröva eller det enda de tycker att de kan ta.
Något jag tycker borde göras åt detta är att prata mer med gymnasieelever om vad som händer efter gymnasiet.
Många inser inte att det då man på allvar måste ta kontroll över sitt liv.
Detta förutsätter såklart att man går gymnasiet, annars händer det mycket tidigare.

Jag vet att det inte är så för alla, men för mig har det alltid varit självklart att jag ska utbilda mig på högskola.
Jag har aldrig funderat på att t.ex. starta eget eller nått sånt, jag har alltid vetat att jag ska utbilda mig en hel jävla massa för att få ett jobb jag bestämt mig att jag vill ha.
Man kan diskutera mycket länge om varför jag alltid har tänkt så, troligen har det mycket att göra med att mina föräldrar båda är flera gånger högskoleutbildade. Mamma började som sjuksköterska och vidareutbildade sig sedan till barnmorska. Pappa utbildade sig till psykolog och sen har han inte slutat vidareutbilda sig.
Lite sån är jag också. Att gå i skolan passar mig så himla bra!
Jag behöver tider, regler och struktur.
Jag arbetar bra under press och jag tycker om att vända och vrida på problem med klasskamrater eller lärare.

Jag saknar skolan och jag ser verkligen fram emot att börja plugga "på riktigt" nästa höst. Även om jag inte kommer in på veterinärlinjen direkt, vilket kanske inte heller är så troligt, har jag bestämt att jag måste plugga något i alla fall. Jag pallar inte att bara ströjobba i ett eller flera år till.
Jag vill sätta igång med min utbildning, bli fördigutbildad och komma igång och jobba med det jag känner är mitt "kall" i livet. Töntigt ord kanske, men det känns faktiskt så.

Usch, det här blev en lång och rätt tråkig text, jag är förvånad om någon läser hela :)

Vad jag egentligen vill säga är nog att jag är mycket tacksam över att jag har ett mål och en dröm och att jag har fått "verktygen" att genomföra den.
Det och lycka till åt alla som fortfarande letar efter sitt kall.

Jag kom just på vad jag drömde om i natt.
Sudenten.

Jag drömmer väldigt mycket och kommer väldigt ofta ihåg det.
Jag läste en hel del drömböcker när jag var mindre och höll på med övingar som skulle göra att man kunde styra sina drömmar och sånt, jag vet inte om det har med det att göra, men jag är bra på att komma ihåg vad jag drömmer i alla fall.
Det tycker jag är himla kul, för drömmar är alltid så störda.

Vad jag drömde i natt var att jag var på väg till studentfesten och hade en massa förberedelser innan dess att ta hand om.
Jag var på typ en förfest nånstans och jag höll på att ringa och smsa massa folk för att de skulle komma på festen. Jag var sjukt trött och vid ett tillfälle låg jag i en säng och sov. Haha, lite ironiskt att jag drömde om att jag sov :)
Jag tror det var jag och Anton som vad i nått litet rum och somnade brevid varandra.
När jag vaknade hade jag lite panik, tänk om jag skulle missa festen!
Jag och någon jag tror jag såg på tv igår begav oss.
Vi träffade på en ashet kille som min vän började stöta på och blev bra stött på tillbaka. Det visade sig att han var en kändis av nått slag som hette Robin. Han var lång, mörk, hade kortklippt afro och friserad, kort skäggväxt = sjukt snygg.
Efter ett tag gick det över till att det var jag som stötte och blev stött på av honom, men då var han inte längre snygg.
Då var han en lång, blek, finnig, tanig kille som var tråkig som fan... Så typiskt mig :P

Jag minns inte hur drömmen slutade, men jag antar att jag aldrig kom till festen, det brukar va så.
Jaja, jag tyckte bara att det var lite kul :)

Någon som vill ge sig på en drömtydning?

Jag och pappa avslutade just en mycket lång frukost.
Vi pratar inte seriöst så himla ofta, men när vi väl gör det blir det mycket sagt.
Idag pratade vi mycket om utbildning, framtidsplaner och drömmar.
Han berättade om hur han hamnade där han är idag och det var mer förvånande än jag trott.
Vi pratade om föräldrars och omgivningens påverkan på studieresultat.
Men främst pratade vi om min framtid, mina planer och drömmar.

Jag är så himla inställd på veterinärutbildningen nu att jag inte riktigt vet vad jag skulle göra om det skulle visa sig att det inte blir av.
Om jag kommer in i Oslo men inte i Uppsala nästa år, väljer jag att vänta eller väljer jag Oslo?
Om jag inte kommer in alls, vad vill jag ha för "undertidenutbildning" då?
Om jag inte klarar att få MVG i fysik b till våren, nöjer jag mig med Oslo då?
Vad vill jag göra under tiden om jag tvingas vänta?
Det finns många saker att fundera på och min pappa är bäst på att hjälpa en komma på saker.
Det ska han väl i och för sig vara, psykolog och psykoterapeft och allt vad han nu är :)

Nej, jag vet inte riktigt vad som kommer att hända.
Min största förhoppning just nu är att komma in i Uppsala nästa höst, gör jag det går allt perfekt.
Gör jag inte det kanske jag får bo hemma ett år till och läsa ett par lösa kurser på Göteborgs universitet eller något sånt.
Jag vet inte.
Men jag har en del drömmar och planer i alla fall.
Och det löser sig alltid till slut, eller hur?

Ja, idag skrev jag in mig på Göteborgs "bostadslista" för att jag vill ha en lägenhet.
Jag har funderat över det här ett tag nu och jag tänker i alla fall pröva.
Grejen är att jag verkligen vill bo i Göteborg någon gång under mitt liv och jag hade funderingar över att läsa ett år på folkhögskola där, men jag har inte hittat något jag vill gå.
Jag ska läsa komvux till våren för att läsa in Fysik B, jag måste ha den för att kunna söka till veterinär i Sverige.
Så jag kollade upp hur det var med den utbildningen i Göteborg och det såg finfint ut.
Då började jag surfa lite efter något sätt att kunna hitta lägenhet i Götet och vips var jag registrerad och hade anmält intresse på typ 15 lägenheter.
Jag är så trött på att alltid behöva åka hem först för att tågen slutar gå.
Jag är så trött på att folk inte vill komma hem till mig eftersom de inte tror mig när jag säger att det är lika långt för mig att åka till dem som för dem att åka till mig.
Jag är så trött på att inte bo nära dem jag umgås med och bara sticka iväg en snabbis för att hälsa på någon.
Jag är så trött på att bo i Alingsås.
Jag har dessutom börjat känna mig mer och mer som en besökare i mitt eget hem.
Jag betalar lite "hyra", jag får betala mer och mer grejer hemma, jag arbetar och jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men det känns liksom som en tid för uppbrott.
Som ett stillestånd som bara väntar på att jag ska göra något åt saken.

Jag vet att jag skrev om samma ämne för ett tag sen, när jag blev erbjuden en plats i en lägenhet med en kompis i Lerum, men detta är något helt annat.
Dels så känns det onödigt att flytta till Lerum. Ska jag flytta ska jag flytta ordentligt. Det går ju inte senare tåg till Lerum heller och jag tycker inte riktigt om den staden heller, av någon anledning.
Jag har alltid älskat Göteborg och som sagt har jag alltid velat bo där någon gång.
Det senaste har jag funderat mer och mer över det här med lyxen att bo hemma och ansvaret med att flytta och allt som hör till det och det lockar verkligen mer och mer för varje dag.
Det här känns verkligen som något jag vill göra och jag blir glad bara jag tänker på det!

Jag är givetvis realistisk.
Jag tror egentligen inte att det kommer att hända.
Chansen att jag får en lägenhet till våren är mycket, mycket liten.
Antalet sökande på varje lägenhet är skrämmande många.
Men det är klart att jag hoppas!
Det är klart att jag drömmer!
Det skulle vara så otroligt roligt...

Så om det är någon som har en liten trevlig etta eller tvåa för utlåning är det bara att hojta till!

Igår kväll gjorde jag något oväntat.
Det var något som skulle kunna förändra hela mn tillvaro relativt snart och ändå var jag själv inte beredd på att jag ska skulle göra det.
Jag anmälde mig som au pair på en hemsida som letar upp matchande familj.
Jag har ju funderat en del på vad jag ska göra det närmaste året och eftersom jag hoppas komma in på veterinärutbildning nästa höst, även om jag vet att chanserna inte är väldigt stora, känns det som att jag kanske kommer gå miste om många av de saker man "ska" göra efter gymnasiet.
Jag vill åka utomlands. De skulle ju va gott att typ åka på tågluff men några kompisar, men detta kräver att man planerar mycket och sånna vänner har jag verkligen inte. På gott och ont.
Det skulle också vara kul att plugga något utomlands, typ språk eller något. Det kan ju faktiskt hända att jag kan göra nästa sommar, men det känns så långt borta.
Jag vet inte... Det passar säkert inte alls med att åka iväg och bo i annat land.
Jag har ju inte ens pratat med mamma och pappa något om det alls.
Det blir säkert inte av.

Man det är skönt att drömma ibland.

Här om dagen hittade min mamma en sajt på nätet om att läsa till veterinär i Norge. Nu är jag heltänd på det!
Jag ska ju läsa fysik b till våren, hade jag tänkt. Jag läste ju aldrig den på gymnasiet och den måste man tyvärr ha. När jag har den har jag chans att komma in i sverige, på det enda stället det finns veterinärutbildning så vitt jag vet, Uppsala. Uppsala ligger nära Stockholm och i Stockholm bor stockholmare. Som sann fejkgöteborgare måste jag säga att det tar emot lite vid tanken på att jag skulle kunna lägga mig till med en sån dialekt och sånna fasoner. Skrämmande tanke. Speciellt eftersom jag har väldigt lätt att ta efter folks sätt att prata. Om jag pratar med någon som har en annan dialekt än jag har börjar jag väldigt snabbt, och omedvetet, glida över till den personens sätt att prata. Jag är väldigt fascinerad av dialekter och jag älskar att byta dialekt, typ när jag är ute på krogen för att lura folk att jag kommer någon annan stans ifrån. Grymt omoget och sjukt kul :)

Det jag skulle komma till var i alla fall att utbildningen i Norge, Oslo, inte ens kräver fysik a! Det betyder att jag redan nu har behörighet till den linjen och, som det verkar, god chans att komma in! Mamma och jag gjorde lite efterforskningar och Oslo ligger faktiskt närmre än Uppsala och det finns dessutom mycket bättre tågförbindelser dit. (Som ni förstår var efterforskningarna mycket omfattande)
Vi läste vidare lite och all undervisning sker på norska. Detta verkar ju lite halvjobbigt, men det var flera som hade skrivit om att man kommer in i språket jättefort och att det inte brukade bli några problem. Många föreläsningar hölls tydligen till och med på "svorska" eftersom många av föreläsarna är svenskar.
Det låter så sjukt roligt, spännande, härligt och lockande!

Bostad och boende är ju alltid viktiga frågor när man ska flytta någonstans. Det är allmänt kännt att Norge inte är ett billigt land att leva i och eftersom Oslo (för er som inte vet det) är Norges huvudstad, borde det vara bland de dyraste ställena att leva på.
Jag tror att matpengar och sånt löser sig, jag får väl låna pengar och hålla på, men bostaden var jag lite mer orolig över. Det finns tydligen "studentbyar" där som man kan bo i och om inget annat dyker upp får jag väl ta med mig husvagnen dit och bo i början.



Jag är SÅ sugen!!