Flickan Fredrik

Hur kan man vilja uppleva högstadiet om och om och om igen, i hela sitt liv?
Ja, jag har fan inget svar på den frågan. Speciellt inte efter idag.
Inte nog med att jag aldrig vickat på högstadiet förut och var väldigt nervös, jag fick också de sämsta möjliga förutsättningarna.
På första lektionen hade jag inga uppgifter att ge dem. De skulle haft prov dagen innan, men det blev inställt, så jag fick säga till dem att plugga mer inför provet eller läsa. Mm... bra...
Dessutom hade de fått höra att de skulle ha håltimma, så att jag var där betydde att de inte fick ledigt och det var mitt fel. Det fick jag betala för.
Andra lektionen var lite bättre. Då hade jag i alla fall lite grejer att ge dem som sysselsättning. Fast jag fick komma på dem själv. Grym planering, tack så mycket! (NOT!)
Sista lektionen hade jag spanska. Det var en ganska liten grupp och efter kaoset innan verkade de förhållandevis lugna. De fick lite gjort. Med betoning på lite.
Hon som ringde in mig frågade om jag kunde komma imorgon igen om det skulle behövas. Jag sa ja. Detta var på morgonen.
Efter första lektionen gick jag till henne och sa att jag inte ville jobba dagen efter.

Högstadielärare är mina nya hjältar. Jag har ingen aning om hur de står ut. Några tjejer i klassen sa att det brukade vara lika stökigt även när ordinarie lärare hade dem. Fy fan...
Men det var väl också som en av lärarna sa när jag berättade om kaoset:
"Du ska inte känna att du har press från oss. Vi vet att det är svårt. Din uppgift är i princip att hålla dem i rummet."
Haha! Gött att de verkligen säger att det finns inget hopp så det är ingen idé att du försöker.

För att beskriva känslan jag haft under större delen av dagen ska jag citera min gode vän Achmed The Dead Terrorist:
"SILENCE! I KILL YOU!!!"