Flickan Fredrik

Igår var det ju släktkalas.
Vi firade en kusin till mig som heter Viktor.
Han fyllde 6.
Jag vet inte i hur många år nu, men i flera år har Viktor varit kär i mig.
Inte så där jobbigt barn-kär så att han klänger på mig hela tiden, bara en kärlek som hanvet finns där och accepterar, enligt hans mamma.
Förra året frågade jag honom om det fanns någon han var kär i och då sa han att det var jag.

Nu hade jag inte hört något om det på länge, och jag visste att han hade tyckt om en flicka på sitt dagis ett tag också, så jag var rädd att det hela var över.
Det gjorde mig lite ledsen faktiskt.
Så igår när vi ätit tårtan och kalaset snart var slut kom han fram till mig med ett litet paket.
Han sa: "Jag har gjort den själv!"
Jag blev varm inombords och tänkte: "Ja! Han har inte glömt mig!"
Sen visade det sig att alla fick fina, glittriga kapsyler...
Jag var visst inte så speciell i alla fall...
:(

Precis innan vi skulle gå sa Anna (Viktors mamma, min faster):
"Såg du att det var presentsnöre på ditt paket? Det fick ingen annan."
:D

Vad som än händer kommer jag alltid att ha dig, Viktor!
Du är den mest trofasta pojke jag träffat.