Abused

Du har förstört mig.
Jag skyller på Dig.
Jag vet att jag hade förutsättningarna för det, men det är Ditt fel att jag blev detta monster.
Du tog mig när jag var som sårbarast.
Jag vill inte ens säga fick, för Du gav mig aldrig något val.
Hade jag haft det skulle detta aldrig ha hänt.

Du utnyttjade mig på alla sätt jag kan komma på.
Du tömde mig på livsgläde, släckte min gnista. Gjorde mig till en levande död.
När Du väl fått grepp om mig gjorde Du det klart för mig att det inte längre fanns någon väg ut.
Du täppte igen alla kryphål.
Du var ett manipulerande svin.

Du sa att det var mitt fel att Du ville dö.
Mitt fel, för att jag inte försökte stoppa Dig tillräckligt.
Och jag gav Dig allt.

Så fort jag var glad var jag inte tillräckligt uppmärksam på Dina problem.
Så fort jag var någon annan stans var jag för långt borta från Dig och då såg Du till att jag inte glömde det.
Så fort jag inte sa att något var bra var det automatiskt dåligt och då var det mitt fel att Du var deppig.
Så fort jag tyckte att jag hittat något ljust och gott trampade Du på det.

Du vände mig mot mina föräldrar.
Krävde att Du borde vara så mycket viktigare än dem.
Du fick mig att sluta mig för dem.
Hade jag inte vänt tillbaka till dem vet jag inte var jag hade varit idag.

Du känslomässigt våldtog mig så många gånger under det året att jag inte tror att någon kan förstå.
Jag kan inte det.
Sen var det de där gångerna då Du i princip våldtog mig i vanlig bemärkelse också.
Men det visste jag inte då.

När jag läser min dagbok från den tiden vill jag bara skrika.
Jag började tidigt skriva ner sms och samtal med Dig tillsammans med mina funderingar och i efterhand kan jag tydligt se hur allting föll.
Det är ett mirakel att jag över huvud taget fungerar idag.

Jag skyller på Dig.
Du lärde mig precis hur man gör allting fel och jag tackade och tog emot.

Jag hoppas att jag en dag kan förlåta Dig.
Jag har nog inte gjort det än, trots att jag försökt.
Varje gång jag ser någon som liknar Dig eller någon Du kände hajar jag till.
Varje gång jag hör musik vi lyssnade på mår jag dåligt.
Varje gång jag känner lukten av Din parfym får jag kalla kårar.
Du har förstört mig.



Förlåt för denna känslomässiga spya, jag vill få ur mig det en gång för alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0