Hm...
Jag tänkte en hel del på det där med relationer igår.
Mycket för att jag pratade med Caroline om det och sedan lite med Walle.
Det är konstigt det där med relationer.
Jäkligt svårt kan det vara också.
Jag ska inte skriva något lång, djupt och jobbigt inlägg om det, för jag har nog inte så mycket andra tankar om det än någon annan, så det skulle inte bli så intressant.
Vad jag istället ska göra är att berätta om en sorts förhållande som på något sätt är väldigt talande om hur det tyvärr ofta blir.
Igår arbetade jag på en förskola där barnen var i åldrarna 3-5 år. Jag minns att när jag var i den åldern vad jag väldigt intresserad av pojkar och våra likheter och olikheter och jag minns att jag var ihop med en eller en annan och var kär och sånt.
När jag jobbat som vikarie har jag verkligen förvånats över hur lite sånt jag sett. Inte förrän igår har jag sett något fall av uttalad kärlek mellan två så unga barn.
Det var en flicka och en pojke som på förmiddagen kom cyklandes på en trehjuling ihop, han körde och hon satt bakom och åkte med. De berättade stolt att: "En dag ska vi gifta oss" och jag frågade då om någon av dem hade friat? "Nää, vi ska gifta oss när vi blir stora så det behöver vi inte göra nu"
Jag tyckte det var mycket riktigt och förnuftigt tänkt och fylldes av en mysig åhvaddeärgulliga-känsla.
Mot slutet av dagen var det däremot annat ljud i skällan. Då hade killen tröttnat på tjejen och var jätteavvisande och tyken mot henne. Jag såg hur hon på alla möjliga sätt försökte få kontakt med honom men han vände sig bara iskallt mot henne och sa "Sluta! Jag vill inte va med dig längre. Rör mig inte"
Det gjorde lite ont i mig när jag såg hennes besvikelse, men givetvis måste han få välja själv.
Men det blir ju så ofta så. Det är så lyckligt och fint och allt känns bra tills den ena får nog och vill bryta.
Jag tror inte att detta gav henne några vidare men och hon har förmodligen redan glömt det. Eller så har han blivit kär igen. Vem vet? Men det var ändå så påtagligt att det var som ett "riktigt" förhållande, bara i superfart.
Skrämmande.
Mycket för att jag pratade med Caroline om det och sedan lite med Walle.
Det är konstigt det där med relationer.
Jäkligt svårt kan det vara också.
Jag ska inte skriva något lång, djupt och jobbigt inlägg om det, för jag har nog inte så mycket andra tankar om det än någon annan, så det skulle inte bli så intressant.
Vad jag istället ska göra är att berätta om en sorts förhållande som på något sätt är väldigt talande om hur det tyvärr ofta blir.
Igår arbetade jag på en förskola där barnen var i åldrarna 3-5 år. Jag minns att när jag var i den åldern vad jag väldigt intresserad av pojkar och våra likheter och olikheter och jag minns att jag var ihop med en eller en annan och var kär och sånt.
När jag jobbat som vikarie har jag verkligen förvånats över hur lite sånt jag sett. Inte förrän igår har jag sett något fall av uttalad kärlek mellan två så unga barn.
Det var en flicka och en pojke som på förmiddagen kom cyklandes på en trehjuling ihop, han körde och hon satt bakom och åkte med. De berättade stolt att: "En dag ska vi gifta oss" och jag frågade då om någon av dem hade friat? "Nää, vi ska gifta oss när vi blir stora så det behöver vi inte göra nu"
Jag tyckte det var mycket riktigt och förnuftigt tänkt och fylldes av en mysig åhvaddeärgulliga-känsla.
Mot slutet av dagen var det däremot annat ljud i skällan. Då hade killen tröttnat på tjejen och var jätteavvisande och tyken mot henne. Jag såg hur hon på alla möjliga sätt försökte få kontakt med honom men han vände sig bara iskallt mot henne och sa "Sluta! Jag vill inte va med dig längre. Rör mig inte"
Det gjorde lite ont i mig när jag såg hennes besvikelse, men givetvis måste han få välja själv.
Men det blir ju så ofta så. Det är så lyckligt och fint och allt känns bra tills den ena får nog och vill bryta.
Jag tror inte att detta gav henne några vidare men och hon har förmodligen redan glömt det. Eller så har han blivit kär igen. Vem vet? Men det var ändå så påtagligt att det var som ett "riktigt" förhållande, bara i superfart.
Skrämmande.
Kommentarer
Trackback
