Flickan Fredrik

Vad många det är man säger hejdå till nu.
Av många olika anledningar är det väldigt många människor i min omgivning jag inte kommer att träffa på ett tag.
Ja, visst. Jag ska till Tanzania, men det är inte bara det.
Flera drar in i lumpen, nån ska till Skåne (varför är det alltid Skåne?!), några ska säsongsarbeta, nån ska ut och resa.
Är det verkligen det tiden efter gymnasiet ska präglas av?
Farväl?

Näe, det där blev en ganska dyster start på ett inlägg som egentligen var tänkt att vara ganska glatt.
(oh shit! Det faller snögflingor större än pingisbollar utanför mitt fönster!)
Den här veckan har dels präglats av min önskan att inte vara sjuk längre, dels av att prata i telefon och dels av att promenera.
Jag har börjat käka antibiotika för att detta kanske kan hjälpa en del på min förkylning.
"Fan, antibiotika för förkylning? Vad är detta för jävla gnällbäbis?" tänker kanske du.
Det hade jag gjort.
Men nu har jag varit förkyld i ca. 6 månader och dels är jag jävligt trött på det, dels känner jag inte att jag vill åka till Tanzania med helt uttröttat immunförsvar.
Det blev lite promenader den här veckan. Inte så många kanske, men väldigt trevliga.
Edvard var på ett väldigt promenadhumör typ hela veckan och detta blev jag indragen i.
En kväll var vi ute och gick själva och pratade främst om sommaren och festivaler och resa och sånt som gör en riktigt lycklig och riktigt irriterad över att det är så långt bort.
En kväll var Spencer också med och vi gick och pratade om allt som föll oss in.

Igår var jag på bio med Cissi, Lex, Spencer, Edvard och Robin.
Vi såg Juno, filmen som Sune tipsade om.
Riktigt härlig film faktiskt, men jag tycker att den lämnade lite saker ouppklarade.
Den kunde gott vart en kvart längre och lite mer utförlig.

Nej, nu börjar jag få lite dåligt samvete över att jag sitter här.
Jag måste ner och äta frukost, sen röjja upp lite, sen plugga och sen in till stan och fika.
Damn...
Later, a-holes!