Flickan Fredrik

TorsDag 7

Efter frukost delade vi upp oss i två grupper och gav oss iväg till olika skolor.
Jag och min familj hamnade  gruppen som fick åka lite drygt en timme för att komma fram. Detta kändes först lite segt, men jag satte mig framme hos chauffören/guiden Freddy och det visade sig vara ett riktigt guldkorn. Vi pratade oavbrutet båda dit och hem.
Han vill plugga i Lund, precis som alla andra här nere, och fick chansen att göra det för några år sedan. Han var dock tvungen att tacka nej eftersom hans mamma blev sjuk och på grund av att han var äldsta sonen var han tvungen att stanna och ta hand om henne.
Han fick min mailadress och har lovat att fortsätta lära mig swahili om jag lär honom svenska :)
Jag har också lovat att om han kommer till Sverige ska jag ta med honom till Liseberg :P

En sak har tyckte var väldigt konstig och jobbig var att man inte hälsar på eller pratar med folk man inte känner. Här hälsar alla på alla och man pratar hela tiden med nya människor. Alla vill prata med alla och är så intresserade.
Jag berättade att om man sitter på bussen eller tåget pratar man inte med folk utan lyssnar på musik eller läser och har man tur slipper man sitta bredvid någon. Då blev han helt förtvivlad och försökte på alla sätt komma på hur han skulle kunna göra för att få konpisar på tåget.
Min personliga favorit var: "Men om jag säger hej och sen visar dem något jättespännande som de aldrig har sett förut, blir de inte glada och intresserade och vill prata med mig då?" :)



Jag och Freddy

På skolan blev vi varmt mottagna av rekorn och andrarektorn. De var så glada att ha oss på besök och bjöd på de finaste de hade; kyckling och zamboza (typ friterade piroger, galet goda!).
På denna skola, Puge Secondary School, hade de 8 lärare på 400 elever. Vissa ämnen hade de inga lärare alls i och många lektioner var helt utan lärare. De försökte på alla sätt få oss att vilja komma dit och hjälpa dem undervisa.
Puge är en vänskola till en skola i Alingsås som varit med och betalat för en sovsal som nästan var färdig när vi var där. Det är nämligen så att väldigt många flickor blir våldtagna här, inte sällan av sina egna lärare. Denna sovsal skulle ge i alla fall en del av flickorna på Puge en chans att slippa det. Flickorna berättar väldigt sällan om de blir våldtagna av en lärare av rädlsa att bli relegerade eller få sämre betyg.

Vi fick gå runt två och två med varsin lärare och titta in i klassrummen och hälsa på eleverna, Emily och jag gick ihop med en. Eftersom detta var en secondary school gick där elever i åldrarna 14-20. I de lägre klasserna var det svårt att komunicera, de skriver väldigt mycket på engelska och kan stava varenda ord felfritt, men de pratar aldrig engelska på lektionerna och därför lär de det sig inte riktigt förrän de blir äldre.
När vi kom till de äldsta klasserna var det bättre. Mamma och pappa var redan där så vi presenterade hela familjen och enligt mina föräldrar förändrades karaktären på frågorna vesäntligt när vi kom dit :)

De roligaste frågorna var: "Kan ni två flickor tänka er att flytta till Tanzania och gifta er med oss?"  och "Är det något fel på er, eller varför har ni glasögonen på huvudet allihop?" Haha, vi hade ju varit ute i solen och kommit in, så alla hade satt upp dem på huvudet, de tyckte vi såg jättedumma ut :P

Vi stack sedan ut och hela skolan fick en demonstration av Swedish Burnball. Sen fick 20 flickor och 20 pojkar vara med och spela medan övriga 360 elever vred sig av skratt varje gång någon missade bollen :)
De hade lite svårt att förstå vissa regler, men vi hade väldigt kul i alla fall.
En av lärarna frågade efteråt om detta var en vanlig lek och om tjejerna brukade delta. När vi sa att det var såblev han jätteglad och berättade att tjejer i princip aldrig deltar i sporter i Tanzania och att han tyckte det var så bra att de gjorde det i denna leken.





På vägen hem fick jag höra att Freddy trodde att jag hade linser som gjorde mina ögon så blå och att på grund av min hårfärg trodde nog många att jag var syster med Christina Aguilera! :D Hahaha!
Mitt hår har blekts en del nu och är i ungefär samma färg som lejonen, vilket jag tycker är lite kul :)

Dagens ord vi fick på lappen kunde jag redan och därför har jag redan skrivit om dem, men jag fick lära mig lite lokala hälsningsfraser var vår koordinator Hilda:

Wangaloka? - God morgon?
Wangaloka du - God morgon
Ulemola? - Allt väl?
Moladu - Allt väl