Jag kommer aldrig bli lyckligt gift
Nej, det är något jag kommit fram till under de senaste dagarna.
Alltså... Jag älskar verkligen pojkar och har haft min beskärda del av både bra och kassa boyfriends, men jag är rätt övertygad om att jag aldrig kommer kunna nöja mig med en person under en så sjukt lång period.
Jag tröttnar så otroligt lätt... Jag blir så uttråkad...
Jag kan ofta fastna hårt för en detalj och bli såld på den och tycka att resten också är bra ett ganska bra tag, men när det gäller helheten är jag otroligt svårimponerad.
Jag kan bli förälskad i någon på ett ögonblick och sedan spendera resten av tiden med honom med att hitta alla brister och fel. Jag hittar dem alltid. Därför har jag aldrig blivit riktigt jävla dumpad.
Asså, detta kanske låter dumt, alla är väl jättekräsna när det gäller någon man ska leva med så länge, men vad jag menar är att jag är en mycket, mycket kritisk människa.
Främst är jag kritisk när det gäller tjejer, faktiskt. Jag har bara två nära tjejkompisar. Ingen av dem träffar jag särskillt ofta som det ser ut nu, faktiskt.
Men jag är också mycket kritisk när det gäller killar.
Visst, jag har varit tillsammans med ganska många... Och jag har också varit tillsammans med en hel hög med bajskillar, men det har också funnits dem som varit riktigt bra. Men ändå...
Är det sant att när man verkligen, verkligen älskar någon är varje kyss som den första?
I så fall kommer det verkligen aldrig gå...
Min perfekte kille skulle verkligen behöva vara den perfekte killen, annars skulle jag inte klara det, känns det som.
Han skulle behöva vara så sjukt jävla asbra att han inte kan finnas.
Självklart förstår jag att en mycket stor del av problemet ligger hos mig i att jag är så kritisk, men frågan är ju om jag kommer kunna ändra på det?
Dagen man förlovar sig ska väl vara den lyckligaste näst efter barnafödsel och bröllop?
När jag tänker på dagen jag (förhoppningsvis) kommer förlova mig, tror jag att jag inte alls kommer vara överlycklig.
Jag kommer ha panik.
Men, men. Det återstår väl att se om jag har rätt eller inte...
Känner alla så här? Jag vet inte. Känner du så?
Snart ska jag iväg och jobba...
Alltså... Jag älskar verkligen pojkar och har haft min beskärda del av både bra och kassa boyfriends, men jag är rätt övertygad om att jag aldrig kommer kunna nöja mig med en person under en så sjukt lång period.
Jag tröttnar så otroligt lätt... Jag blir så uttråkad...
Jag kan ofta fastna hårt för en detalj och bli såld på den och tycka att resten också är bra ett ganska bra tag, men när det gäller helheten är jag otroligt svårimponerad.
Jag kan bli förälskad i någon på ett ögonblick och sedan spendera resten av tiden med honom med att hitta alla brister och fel. Jag hittar dem alltid. Därför har jag aldrig blivit riktigt jävla dumpad.
Asså, detta kanske låter dumt, alla är väl jättekräsna när det gäller någon man ska leva med så länge, men vad jag menar är att jag är en mycket, mycket kritisk människa.
Främst är jag kritisk när det gäller tjejer, faktiskt. Jag har bara två nära tjejkompisar. Ingen av dem träffar jag särskillt ofta som det ser ut nu, faktiskt.
Men jag är också mycket kritisk när det gäller killar.
Visst, jag har varit tillsammans med ganska många... Och jag har också varit tillsammans med en hel hög med bajskillar, men det har också funnits dem som varit riktigt bra. Men ändå...
Är det sant att när man verkligen, verkligen älskar någon är varje kyss som den första?
I så fall kommer det verkligen aldrig gå...
Min perfekte kille skulle verkligen behöva vara den perfekte killen, annars skulle jag inte klara det, känns det som.
Han skulle behöva vara så sjukt jävla asbra att han inte kan finnas.
Självklart förstår jag att en mycket stor del av problemet ligger hos mig i att jag är så kritisk, men frågan är ju om jag kommer kunna ändra på det?
Dagen man förlovar sig ska väl vara den lyckligaste näst efter barnafödsel och bröllop?
När jag tänker på dagen jag (förhoppningsvis) kommer förlova mig, tror jag att jag inte alls kommer vara överlycklig.
Jag kommer ha panik.
Men, men. Det återstår väl att se om jag har rätt eller inte...
Känner alla så här? Jag vet inte. Känner du så?
Snart ska jag iväg och jobba...
Kommentarer
Postat av: Johan
Halva grejen med att ha pojk/flickvan ar ju att leta fel... utmaningen ar att lara sig leva med dom
Trackback