Livskval
Jag har funderat mycket över ett ämne de senaste veckorna.
Tyvärr kan jag inte riktigt säga vad det är, av säkerhetsskäl.
(Det är inte så hemligt egentligen, men jag kan inte säga det rätt ut på ett sånt här offentligt ställe)
Det är något som så totalt skulle förändra mitt liv.
Egentligen är det väl inte ens en fråga om om det händer, utan när.
Det är i alla fall vad de har sagts till mig.
Det finns så många saker att fundera över.
Borde jag ta reda på hur det verkligen ligger till?
Borde jag akta mig?
Ska jag tänka på det, ignorera det eller låtsas som att det inte finns?
Jag vet inte...
Jag vet ju inte ens om risken finns på riktigt.
Åh, vad detta låter konstigt.
Borde kanske inte ens publicera detta, men jag vill så gärna få ur mig tankarna lite...
Känslan säger se efter, förnuftet säger vänta, varför ha så bråttom?
Ja, varför ska jag ha bråttom mot mitt livs öde?
Det kanske vore skönt att veta...
Å andra sidan kanske ovetskapen hade kännts en välsignelse när jag fått reda på det.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra och det finns nästan ingen jag kan prata med om det.
Hur kan någon som inte är i situationen förstå hur det känns?
Jag är rädd. Jag är livrädd och jag vet inte om jag behöver vara det.
Så länge jag inte tar reda på det lever ju hoppet fortfarande.
Men det kanske är dumt att hoppas. Onödigt och barnsligt.
Nej, jag har ingen aning om hur jag ska göra och det finns ingen som kan tala om det för mig heller.
Och det jag tänker när jag trycker på publicera-knappen är "Är det för tydligt? Har jag sagt för mycket nu? Kommer jag behöva ångra det?"
Tyvärr kan jag inte riktigt säga vad det är, av säkerhetsskäl.
(Det är inte så hemligt egentligen, men jag kan inte säga det rätt ut på ett sånt här offentligt ställe)
Det är något som så totalt skulle förändra mitt liv.
Egentligen är det väl inte ens en fråga om om det händer, utan när.
Det är i alla fall vad de har sagts till mig.
Det finns så många saker att fundera över.
Borde jag ta reda på hur det verkligen ligger till?
Borde jag akta mig?
Ska jag tänka på det, ignorera det eller låtsas som att det inte finns?
Jag vet inte...
Jag vet ju inte ens om risken finns på riktigt.
Åh, vad detta låter konstigt.
Borde kanske inte ens publicera detta, men jag vill så gärna få ur mig tankarna lite...
Känslan säger se efter, förnuftet säger vänta, varför ha så bråttom?
Ja, varför ska jag ha bråttom mot mitt livs öde?
Det kanske vore skönt att veta...
Å andra sidan kanske ovetskapen hade kännts en välsignelse när jag fått reda på det.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra och det finns nästan ingen jag kan prata med om det.
Hur kan någon som inte är i situationen förstå hur det känns?
Jag är rädd. Jag är livrädd och jag vet inte om jag behöver vara det.
Så länge jag inte tar reda på det lever ju hoppet fortfarande.
Men det kanske är dumt att hoppas. Onödigt och barnsligt.
Nej, jag har ingen aning om hur jag ska göra och det finns ingen som kan tala om det för mig heller.
Och det jag tänker när jag trycker på publicera-knappen är "Är det för tydligt? Har jag sagt för mycket nu? Kommer jag behöva ångra det?"
Kommentarer
Postat av: Johan
Jag är helt lost :/
Trackback