Flickan Fredrik

Ja va ute med en kompis ja inte umgåtts med på rätt länge här om kvällen och hon ställde en spännande och oväntad fråga.
"Vill du dela lägenhet med mig?"
Blev hyffsat paff...

Lägenheten ligger i en stad ett par mil från där jag bor, är en 2a på typ 60m2 och tydligen fräch.
Hyran skulle ligga på typ 4000 så därför ville hon gärna ha en roomie.
Sånna saker är ju inte sånt man ska bestämma så där på plats, det är sånt som ska tänkas över.
Så vi bestämde att jag skulle tänka på det...

Jag är inte redo att flytta hemifrån.
I alla fall inte bara för att flytta hemifrån.
Skulle jag gå på nån skola som låg långt bort skulle det vara en annan sak, då finns det ju mer mening med det.
Men som de känns nu vill jag inte alls ha en massa mer ansvar, betala räkningar, dammtorka eller tvätta själv, jag har ju en mamma och en pappa som gör det så himla bra!
Varför ska jag ge upp nått sånt bra?

Självklart lockas jag av friheten.
Det skulle va ball att bo i lägenhet, om inte annat så bara för att jag har bott i ett och samma hus i hela mitt liv.
Och att byta lilla röda huset med vita knutar i den lilla dalen som frusit i tiden mot liten, trång lägenhet inne i en stad med ny människa skulle definitivt vara spännande.
Ändå lockar det inte mycket nog.

Och även om jag skulle va supersugen och helpå att flytta, skulle jag nog inte göra det ändå.
Jag skulle nog inte få för mamma

:)