Flickan Fredrik

Någon måste ha kommit på mig.
Hittat en lista över mitt liv och upptäckt att jag kommit undan länge nog.
"Så här glad kan man ju inte få vara så här länge" sa dom, och ändrade på det.
Dom tog allt. Rånade mig på minsta smula av mening och slet bort all grund och substans jag så kärt omfamnade.
Nu är jag bar. Naken.
Jag obsessar vid en tanke som aldrig kommer bli mer än just en tanke.
Du vill inte ens prata med mig. Jag förstår dig.
Just nu är jag inte hel. Risken är att jag faller för ett PR-trick och fullbordar mig själv med plast.

Jag tycker synd om mig själv. Det är fult, och jag vet det.
Men det spelar liksom ingen roll. Jag behöver det. Det är en bra undanflykt från att faktiskt göra något åt det.
Så nu sitter jag här. Väntar.
På att livet ska börja om.

Förlåt mig