Flickan Fredrik

Inom en månads tid har jag nu blivit av med mina två bästa vänner och min pojkvän.
Det känns i alla fall precis så.
Pojkvännen tog det slut med, det finns inte så mycket att säga om det. Visst saknar jag det. Utan tvekan.
Bästa vännen 1 var pojkvännen. Vi började som bästa vänner, blev tillsammans, var tillsammans i drygt ett år och nu är det slut. Vi är fortfarande vänner, men jag vet inte om det nånsin kan bli riktigt bra vänskap mellan oss igen. I alla fall inte på lång tid framöver, tror jag. Dessutom flyttar han till stockholm i januari för att bli musiksoldat. Han har drömt om det hela sitt liv och ser verkligen fram emot det. Men det betyder också att vi nästan inte kommer kunna ses.
Bästa vännen 2 flyttar ifrån mig om en vecka. Hon ska gå ett års musikalutbildning på folkhögskola i skåne. hon har verkligen sett fram emot och längtat efter det här och hon tycker att det ska bli otroligt kul. Men även detta betyder att vi knappt kommer träffas.

Missförstå mig rätt nu, jag missunnar dem inte på något sätt deras lycka att få göra vad de drömt om, men jag måste ändå säga att det gör mig mycket ledsen. Speciellt nu när jag går in i en ny fas i livet på flera sätt och verkligen behöver allt stöd jag kan få. Jag tror också att jag är lite avundsjuk på att de redan påbörjar sina "nya liv" där deras drömmar går i uppfyllelse. Jag har ju också en dröm, men den känns väldigt avlägsen just nu.

Jag har ju andra vänner också, så klart, och jag älskar dem med, men det är ändå dessa två som står mig absolut närmast och därför smärtar det så att det känns som att jag förlorar dem båda, i alla fall till viss del, samtidigt.

Jag ska sluta beklaga mig nu. Ville bara få ur mig lite tankar.