Flickan Fredrik

Det är otroligt vad folk gör för att ställa sig in hos en. Och vad de gör för att man ska köpa vad de säljer.
Idag har jag blivit utsatt för två rätt starka sånna exempel.

Jag åkte in till Göteborg idag för att träffa Edvard.
På väg till att möta honom gick jag över Drottningtorget och där kan man i princip inte smita undan tidningsutdelarna. Jag brukar inte bry mig så mycket om dem. Vill jag ha en tidning så tar jag en, annars tackar jag nej. Jag har vänner som tycker dom är mycket jobbiga för att de är så påstridiga och obehagliga och de har svårt att säga nej till dem. Det har jag inte tyckt. Innan idag.
Jag gick där i min egna värld och funderade över de stora livsfrågor som just nu bryr itt lilla huvud.
Väder, musik, jobb, vänner och annat strunt, med andra ord.
Jag närmar mig tidningspojkarna och ser att dom också har sett mig, för både City- och .SEpojkarna börjar röra sig åt det håll där jag kommer att korsa deras "terratorie".
Precis innan vi möts säger cityjäveln "Hey! How you doin'?" Jag svarar lite osäkert "Hey" för jag är osäker på om han kan svenska och bara lattjar eller om han inte kan svenska alls.
I samma stund som jag ler oh tar tidningen säger han: "Mm, sexy..." Och synar mig upp och ner.
Först blev jag så chockad att jag nog behöll fånleendet, och jag hinner ta några steg och en tidning till innan jag inser vad han just gjorde.
Då blir jag förbannad.
Vem fan är han att titta på min kropp som ett byte som värderas!? Jag vill inte ha hans äckliga ögon på min kropp!
Sen inser jag att hans ögon och min kropp egentligen inte har något med varandra att göra.
Det där var bara något han gjorde för att visa uppskattning för att jag tog en tidning, eller för att försäkra sig om att jag skulle göra det. Han brydde sig egentligen inte alls om hur ag såg ut och trodde att jag tyckte om det och blev glad. Fy fan. Hoppas någon kommer förklara för honom att det är äckligt och svinigt.

Efter några timmar i Edvards behagliga sällskap och en läppring rikare var jag på väg mot tåget som skulle ta mig hem. Då ringer mobilen och ett 08-nummer visar sig på skärmen.
Jag känner ingen i Stockholm och förstår att det är ett företag av något slag.
Mycket riktigt, det är Halebop som ringer och kollar läget lite.
"Hej! Du har ju varit halebop kund ganska länge, men bytte nyligen och provade på Parlino, hur tycker du att det har gått?"
"Ja... Rätt dåligt" Svarar jag.
"Jaha, okay" säger kvinnan "du hade ju ett kontaktkort och därför kan vi se hur mycket pengar du har använt och du var en av våra bästa kunder." "Eeh, va?" Jag använder lite drygt 100 kr i månaden med mobilen och förstår att det måste vara rent fjäsk.
"Ja, därför vill jag erbjuda dig 200 kr i samtalspoot om du byter tillbaka till halebop"
Whaaaaat?
Jag har redan begärt att flytta mitt nummer tillbaka och det händer imorgon, så det sa jag och då sa hon att dom ändå var så glada och att hon skulle försöka fixa så att jag fick det i alla fall.

Va fan? Jag fattar ingenting... Marknaden måste vara hård eller nåt, för det där var skumt.
Men men, jag är inte den som säger nej till gratissaker från multimiljonföretag så jag tackar och ockar om det kommer, men jag måste säga att det är mycket underligt och det säger en del om konkurrensen när jag är en riktigt bra kund...